Hjärtans fröjd //Hugo Ljungkvist
Mitt första intryck:
Jag tycker den är ganska lätt att läsa, man glömmer helt bort hur mycket man läser och helt plötsligt har man läst typ 25 sidor så det är ju bra. Annars tycker jag personligen att det är ganska osammanhängande text i vissa delar så man måste koncentrera sig när man läser.Hur början boken?
Boken börjar med att man får följa med en pojke(inget namn) och se hur hans liv ser ut, han träffar en underbar flicka på bussen till skolan som han spanar in lite extra men vågar ännu inte prata med henne för han känner ju inte henne.''Ja, så hade det varit första gången han såg henne. Visste han redan då att hon var Hjärtans Fröjd?
Kanske visste han det. Han satt i alla fall och stirrade och spanade under hela resan för att få en skymt av henne där hon stod långt framme i den fullpackade bussen, och när han hoppat av vid torget rusade han längs bussen sen för att hinna se henne utifrån innan bussen körde vidare.''
''Från den morgonen var han fylld av en längtan. En längtan han aldrig hade känt förut, och som inte hade något annat mål än att hon, flickan med det röda håret, skulle vara med bussen när han åkte till
skolan.''
En bit in i boken, (till sida 89)
Huvudpersonerna i boken är pojken (namn okänt) och hans kompis, eller ja lite mer än kompis Ann-Katrin (tjejen med rött hår från bussen) som han nu har lärt känna genom att de råkade krocka in i varandra på bussen en morgon. Ann-Katrin har långt rött hår och bruna vackra ögon, hon verkar vara en rar och snäll tjej som läser tyska, Es ist gut!.''Hon kom in från dimman, Hennes röda hår och bruna ögon lyste upp min morgon, lyste upp mitt liv'' (18)
Pojkens utseende framkommer inte så mycket, men man märker att han är en väldigt omtänksam och kärleksfull kille som kanske är lite för lättflörtat.
Miljön där de utspelar sig i början 1-25 sidorna är endast möten på bussen på väg till eller från skolan. De går dock inte på samma skola. Sedan efter ca sida 30 så börjar de besöka varandra hos deras bostäder. Pojken blir lite överraskad när han kommer in i Ann-Katrins rum.
''Jag trodde flickor hade rosa tapeter. Och hästplanscher. Och gulliga idolbilder på väggarna. Och sängen full med dockor och mjukisnallar.'' (40)
pojkens rum är väldigt simpelt med säng, skrivbord, en bokhylla och en telefon som står i bokhyllan.
Boken berättas i tredje person. Det varierar mycket mellan text från utomstående person och egna konversationer eller mellan andra personer. Vilket för det ganska skönt att läsa, blir inte bara massa text som aldrig slutar utan också lite saker som händer.Det finns alltså tre olika personer som berättar, Pojken, Ann-Katrin och från tredje person.
Exempel utifrån: ''När hon masserat hans nacke började hennes fingrar undersöka andra delar av hans kropp. Och hans fingrar började undersöka hennes kropp. Det var en ny bekantskap för hans fingrar. Hon var mjuk. Och så somliga ställen var hon lite fuktig.'' (77)
Exempel Konversation, stycket efter ovanstående: (77)
- Det blev visst lite farligt i alla fall, sa hon och höll honom ifrån sej med händerna på hans axlar. Jag skulle ha lyssnat bättre på min mamma.
- Jag är helt ofarlig, sa han och ville fortsätta med det han höll på med.
- Jaså? Vad är det som sticker upp när nere då? sa hon och nickade.
Vad har hänt hittills är att Pojken har vågat prata med Ann-Katrin och att han kan slappna av i hennes närhet trots att han är tagen med storm av henne. Pojken skall åka till USA i en månad vilket såklart gör det jobbigt nu när de två har fått en sådan bra relation. En dag så kommer Ann-Katrin hem till Pojken när han är ensam hemma och de bestämmer sig för att baka scones och göra te. Detta leder till att de får sin första kyss och det är helt klar mer än kompiskänslor inblandade. Efter att de kyssts några gånger går de in till hans rum och där hettar det till på riktigt, Pojken och Ann-Katrin har sex men hon är helt säker på att de inte behöver någon kondom för att det är fullmåne och då är hon som minst befruktningsbar. Nästa dag vaknar han av att Ann-Katrin skall åka hem innan hennes mamma som jobbar natt kommer hem, hon vill inte behöva ljuga om vart hon har varit. Pojken åker sedan till USA och skriver därifrån brev till henne varje dag. Men en dag får han ett brev tillbaka där det står ''Kom hem snart, Vi måste prata...'' (93) Fortsättning följer...
Tillbakablick
Det som har hänt sedan sist är att Pojken har nu kommit hem från USA och är mer kär än någonsin. Han sa till Ann-Katrin att jag skulle komma hem på lördag kväll och att de då skulle träffas. Pojken kom hem på fredagen alltså tidigare än vad han sagt till Ann-Katrin och fick då tillfälle att överraska henne, han beslöt sig då att åka hem till henne och när han stod i trappuppgången så ringde han på dörren. Det tog någon minut innan någon öppnade, när dörren öppnades möttes han av en alldeles nyvaken Ann-Katrin som genast blev väldigt förvånad. Men inte på det sätt som Pojken hoppades på, men detta märke inte Pojken utan öppnade sina armar och omfamnade henne. Ann-Katrin lät det sjunka in och frågade Pojken varför han kommit.
-Jag trodde...jag trodde inte att du skulle komma förrän i morgon. Du skrev ju...att du skulle komma i morgon kväll...visst?
-Mm, det var meningen att vi skulle vara i New-York tre dagar på slutet. Men det blev förkortat.
Pojken skrattar till.
-Du verkar orolig. Har du en hemlig älskare gömd i garderoben eller vad är det?
Hon skrattar inte, men lägger sin hand på hans axel.
-Kom in lite. jag har inte käkat frukost än. Kom. (107)
Pojken följer sedan in Ann-Katrin in i lägenheten där de sätter sig ner medans hon sätter på te-vatten. Under tiden de sitter ner börjar Pojken prata om att han har saknat henne väldigt mycket och frågar om hon fått hans brev. Vilket hon har fått, hon har haft fullt upp med att läsa men alla brev har ännu inte kommit. Ann-Katrin avbryter Pojken mitt i en mening och säger.
-Det är en sak du inte vet ännu. jag har...
-Guten Morgen! (111)
Pojken rycker till. Ut från Ann-Katrins rum kommer en bredaxlad solbränd man med oknäppt skjorta och håller på att knäppa sina byxor samtidigt som han visar ett stort brett leende.
-...Besök. Det här är Hans-Peter. Jag träffade honom på sportlovet. När Lotta och jag var i Schweiz. Och nu har han och hans kompis liftat hit för att hälsa på oss. Visst har jag berättat för dej att jag skulle få besök, att Hans-Peter skulle komma? (111)
Pojken gapat förstummad och får inte fram några ord. När de väl satt sig ner igen så tog det inte länge förrän han kände att en obekväm känsla smög sig på honom och då skulle han gå hem.
Detta har inte förändrat boken miljö på något avsevärt sätt och inte heller karaktärerna för de är samma personer som förut. Utom de två männen från Schweiz, Nazze-Hasse som han heter för Pojken men inte heller Lottas kompis Jurgen för de utgör ingen större roll eller betydelse i boken, huvudpersonerna är fortfarande desamma.
Bokens handling i stora drag.
En sammanfattning på boken är lätt men ändå inte. Den är kort med det är samtidigt mycket som händer på en gång. Men boken börjar med att man följer en pojkes vardag som är ganska trist, fram tills en dag då han får syn på den vackraste tjej han någonsin sett på bussen på väg till skolan. Henne ser han därefter varje dag på bussen men de går inte på samma skola vilket gör att han bara får vara i hennes närhet varje morgon. En dag börjar han och hans Henrik prata och helt plötsligt ropar Henrik ut ordet Anka så hela bussen hör. Då vänder sig flickan om och frågar, jaa?. Det var första gången Pojken och flickan ens tittade på varandra och växlade ögonkontakt. Efter den dagen så började pojken sakta med säkert förflytta sig längre fram i bussen ända tills han satt bredvid henne. De började prata och blev snabbt vänner, en dag tittade han i flickans tyskabok som han råkade få med sig hem, i boken stod hennes nummer och adress så han ringde för att säga att han hade hennes bok och att hon kanske ville ha tillbaka den.Efter det gick deras vänskap fram väldigt snabbt och de började träffas mer och mer på fritiden och han fick reda på flickans namn, Ann-Katrin.. En dag när Pojken mamma var bortrest så hade han bjudit hem henne. De fikade och hade trevligt, och helt plötsligt drog Ann-Katrin till sig Pojken och kysste honom. Sedan gick de in på hans rum för att krypa ner i sängen och mysa. Dagen efter skulle pojken åka till USA och han skulle sakna Ann-Katrin väldigt mycket. När han sedan kom hem, tre veckor senare så ville han inget annat än att få träffa sin drömtjej. När han kom hem till henne så försökte han mysa med henne men hon ville inte och han undrade varför. Men efter det så möttes han av en stor man som kom ut från rummet intill och sa godmorgon! på tyska. Pojken kände inget förrän senare när han började fatta vad som hade hänt, då blev han förkrossad och slutade prata med Ann-Katrin. Hon försökte förklara vad som hade hänt för pojken men han ville inte lyssna och då gav hon upp. Hon sa att hon skulle ringa honom någon dag när han lugnat ner sig. Men pojken blev bara värre, det gick så långt att han ville ta självmord, han satt vid sitt skrivbord med en burk med blåa piller som skulle tagit livet på honom. Men Pojken beslöt sig för att resa sig ur askan och fortsätta med sitt liv för det skulle inte bli bättre av att ta självmord, vilket han själv insåg som tur var.
En orsak till allt detta var ju såklart att Pojken åkte till USA, för hade han inte gjort det. Jaa, då hade ju inget av det hänt och han hade fått vara lycklig med sin drömtjej som han alltid tänkte på och alltid ville vara med. Men hade inte Ann-Katrin träffat en annat så hade hon heller inte behövt såra pojkens känslor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar