Cirkeln - Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Bokblogg av Felicia Eek

Mitt första intryck (efter ca 30 sidor)

Hon väntar på svar men Elias vet inte vad han ska säga. Det finns inget som skulle göra henne nöjd. Istället stirrar han på sina händer. De är så bleka att varje blodåder syns i det skarpa lysrörsljuset.

Boken börjar med att en kille som heter Elias sitter i samtal med rektorn på skolan, detta på grund av konstant frånvaro från lektionerna. När samtalet är slut och han är på väg ut ur byggnaden börjar han höra röster. Rösterna uppmanar honom att göra saker, saker som han egentligen inte vill göra. Elias kan inte kontrollera sin kropp utan rösternas uppmaningar styr honom. Det är omöjligt för honom att göra motstånd.
Elias styrs upp till toaletterna på skolans vindsvåning.

Elias kropp går fram till handfatet och plockar upp den största glasskärvan. Han förstår vad som ska hända. Skräcken ger honom svindel.

Livet blir inte bättre. Lika bra att avsluta det nu. Du slipper smärtan. Du slipper sveken. Det skulle aldrig bli bättre ändå, Elias. Livet är bara en förnedrande kamp. Dom döda är dom lyckliga.

Sidorna efter berättar om en annan person vid namn Minoo. Hon vaknar av att hon drömt en konstig, underlig dröm. En dröm där hon flyr från döden.
Det berättas även om en person vid namn Vanessa. Hon kan på något sätt göra sig osynlig men hon vet inte hur.

Jag tycker att boken har börjat bra. Den är spännande och man lockas av att läsa mer. Jag tycker att jag, på bara 30 sidor in i boken, har fått en stark uppfattning om vad boken kommer handla om. Vilket kan vara svårt efter så få sidor.
Dock så tycker jag att det var lite svårt att hänga med precis i början när det hoppar mellan flera olika personer. Berättelsen är skriven i tredje person. Jag tycker att det är en tydlig miljöbeskrivning av platserna i boken, jag får en klar bild i huvudet om hur det ser ut.


En bit in i boken (efter ca 204 sidor)

Nu en bit in i boken får man reda på mer om bland annat Minoo och Vanessa som man fick en uppfattning av i början av boken, men nu får man även följa fyra tonårstjejer till Rebecka, Anna-Karin, Linnéa och Ida. Jag börjar nu få en bättre uppfattning om vilka personerna är och vilka egenskaper de har.
Av någon anledning förs dessa sex tjejer samman en natt. De leds till den nerlagda folkparken utan att kunna styra eller bestämma över sina kroppar. Ingen av dem vet varför de är här eller hur de kommit dit. Det enda de vet säkert är att de går i samma skola. Tjejerna har inget gemensamt alls, tror de...

När Minoo vaknar står hon i trädgården i sin pyjamas. Hon har tofflorna på sig. Det sista hon minns är att hon låg på sängen och pluggade. Hon måste ha somnat.
Paniken sipprar fram i henne när fötterna börjar röra sig av sig själva. Hon går genom trädgården och ut på gatan. Är det en dröm? Nej. Hon är säker på det. Hon försöker backa, vända om, springa åt andra hållet. Men kroppen rör sig obevekligt framåt.

Tjejerna är väldigt olika, men dem är "de utvalda" därför måste de lära sig att samarbeta med varandra. Det kan vara svår när det är sex tjejer med olika egenskaper och personligheter.
Minoo är en av de sex utvalda tonårstjejerna. Hon är väldig duktig i skolan, räcker ofta upp handen och har sällan fel. Hon har MVG i alla ämnen förutom idrott. Minoo är en rätt blyg person och håller sig gärna lite i bakgrunden. Dock kan hon vara en liten besserwisser ibland när hon ska rätta folk hela tiden.

Rebecka tillhör de populära på skolan. Detta mest tack vare hennes snygga pojkvän Gustaf. Rebecka är den av "de utvalda" som hela tiden försöker få dom att samarbeta och hålla ihop. Hennes kraft är att kunna flytta föremål med tanken och hennes element är eld. Hon dör precis som Elias i början av boken. Hon hör röster som leder henne upp på skolans tak och tvingar henne därefter att hoppa...

Anna-Karin är den mobbade tjejen som bor med sin deprimerade mamma och sin morfar på en gård en bit ut på landet. Hon tycker att hon är fet och har på sig kläder som täcker så mycket av hennes kropp som möjligt. Men jag tror att hon bara in bildar sig detta eftersom att det bara är hennes mobbare Ida som påpekar detta. Anna-Karin älskar djur och natur. Hon har kraften att kunna manipulera folk till att göra saker som hon vill, hon kan också ge folk falska känslor. Hennes element är jord.

Linnéa har en goth-emo stil. Hon håller sig gärna för sig själv och hade ett bror-syster förhållande med Elias som dog i början av boken. Hon säger vad hon tycker, hon kan även vara lite sarkastisk och spydig. Jag tycker att Linnéa verkar ha rätt tuffa förhållanden i med att hon bor i en engen lägenhet, hennes mamma dog när hon var 2 år och hennes pappa är alkoholist. Hennes kraft är att läsa tankar och hennes element är vatten.

Ida är en tjej som är väldigt osympatisk. Hon är en av de som mobbar Anna-Karin. Jag tror att hon har så dåligt självförtroende så att hon alltid måste vara på topp och få höra hur bra hon är för att hon ska övertyga sig själv om det. Hon ger ofta kränkande kommentarer och är för det mesta negativ till saker.

"Det var ingen som tvingade Elias att ha på sig såna kläder och sminka sig i skolan." Julia och Felicia instämmer och Ida fortsätter, uppmuntrad av deras stöd.
"Jag menar, om han tyckte att det var så hemskt så kunde han ju ha anpassat sig och blivit lite mer normal. Jag säger inte att det var så, men han gjorde ju inte så mycket för att undvika det direkt."

Jag tror att hon har en god insida också men att det inte riktigt framkommer. Hennes element är metall.

Vanessa är den vilda och galna personen. Hon är tjejen som gillar att festa och har kul. Vanessa är en typiska tonåring kan man säga, hon gillar att bryta mot regler och göra galna saker som man inte får. Hon är tillsammans med en kille som heter Wille. Vanessa bor tillsammans med sin mamma, lillebror och hennes mammas sambo Nicke. Hon har det lite jobbigt hemma då hon och Nicke inte kommer överens. Hon kan göra sig osynlig och hennes element är luft.

De får nu en bit in i boken reda på att var och en av dem tillhör ett av elementen jord, eld, luft, vatten, trä eller metall. Tjejerna får också träna mer på hur de ska använda sin magi på rätt sätt.
Boken berättas i förstaperson och utspelar sig ofta på den nedlagda folkparken, där de tillbringar mycket ledig tid för att träna på att kontrollera sina krafter. Dem tillbringar även mycket tid hemma hos deras ledsagare Nicolaus (skolans vaktmästare), på skolan (ondskans plats) och en del tid hemma hos huvudkaraktärerna.  



Nu är boken slut...

I stora drag handlar boken om sex stycken tonårstjejer som bor i en liten håla till stad. En dag förs de samman utan att veta hur eller varför, men utan varandra kommer det inte att överleva. De får reda på att de är häxor med olika krafter och att alla tilldelats ett av de olika elementen jord, luft, eld, vatten, metall eller trä. De är de utvalda som tillsammans ska besegra ondskan. Tjejerna måste lära sig att samarbeta trotts deras olikheter, de måste också lära sig kontrollera över sina magiska krafter. Med både motgångar och framgångar dras de in i en värld där de måste kämpa tillsammans för att stanna vid liv.

När jag skrev "en bit in i boken" hade tjejerna fortfarande lite svårt att samarbeta med varandra men nu i sista halvan av boken tycker jag att de kommer bättre överens, kan prata med varandra och till och med umgås på fritiden utanför skolan och all träning. Det var alltid Rebecka som i början sa att de skulle samarbeta med varandra annars skulle någon av dem behöva dö. Efter att hon dog fick det en rätt snabb vändning då jag tror att tjejerna kände stor skuld gentemot Rebecka. Minoo, Linnéa, Ida, Vanessa och Anna-Karin började genast få bättre sammanhållning i gruppen.
Tjejerna börjar få mer grepp om sina krafter och kan nu kontrollera dem bättre. Ett exempel på detta är Vanessa som i början av boken blev osynlig utan att hon kunde stoppa det, men nu har hon tränat upp kraften och kan göra sig osynlig när hon själv vill.

En viktig händelse i boken (börjar på s.479)
Jag tycker att denna händelsen har en stor betydelse för bokens handling. Händelsen börjar ca 30 sidor innan bokens slut och det är detta som de sex tjejerna väntat på genom hela boken. Linnéa är fast med "ondskan" i skolbyggnaden och de andra tjejerna tar sig dit för att hjälpa henne.

Budskap
Jag tycker att boken har ett tydligt budskap om att ge alla en chans även om man är olika. Även om klädstil, musiksmak, uppväxt o.s.v skiljer dem åt kan de ändå samarbeta. Sex personer som i början framstår som väldigt olika hittar och kommer varandra allt närmare mot bokens slut.
Jag tror absolut inte att tjejerna hade funnit varandra och blivit vänner om de inte hade blivit "de utvalda". I början var några av dem negativa till att behöva umgås (speciellt Ida) men med ett tvång att ha god sammanhållning i gruppen för att överleva ändrades det allt eftersom. Jag tror att allt handlar om inställning, om man är negativ till det frön början går det inte. Men om man ger det en chans och försöker funkar det oftast.