Skogens hjärta

Alexandra 

Mitt första intryck

Mitt första intryck av boken är att jag inte fattar vad som händer. Prologen är lite mysterisk men när man kommer längre in i boken förstår man säkert mer än vad man gör just nu. Prologen är skriven på ett sätt så att författaren vill fånga läsarens intresse, och jag tror att det är meningen men att man egentligen inte ska riktigt förstå utan att man blir driven att läsa vidare till de kapitel då förklaringen kommer.
Det var även hit jag kom sist, innan jag lade ifrån mig boken och helt enkelt glömde att läsa den. Det med att författaren vill fånga intresset lyckades han nog inte med i mitt fall eftersom jag slutade läsa.

Hur börjar boken

Boken börjar med en prolog som hoppar in mitt i en händelse för att fånga läsarens intresse och fortsätter sedan därifrån, som ni ser nedan, till dess att det bryter för det första kapitlet. Där är det samma sak, du slängs in mitt i en händelse som sedan berättas därifrån. Men till skillnad från prologen fortsätter berättelsen och väver in gammal och ny fakta. Detta tycker jag är bra eftersom det var ett tag sedan jag läste den första boken. Därför har jag glömt vad som hänt men nu blir man påmind samtidigt som det blandas med en ny handling och nya beskrivningar.

’Ett tag stod de bara där och tittade på honom. Några var allvarliga och bistra, medan andra var öppet hånfulla. Han slet i sina bojor, men det var förgäves. Den karga klippan skar in i ryggen och kylan domnade händer och fötter.
En efter en började de lämna platsen. Sist av alla gick hans blodsbroder, en mörk skugga mot ljuset, muttrandes på en besvärjelse. Han kisade mot öppningen för att fånga några sista ljusstrålar.
Så knuffades en liten hopkrupen figur in och ingången förseglades med ett brak. Allt ljus försvann. Han hörde snyftningar genom mörkret. Så tändes en lanpa och figuren närmade sig sakta. Hon ställde sig brevid honom. En liten oljelampa flämtade svagt. Hon sköt undan huvan och han såg upp i sin älskades ansikte.’ (sid. 9)

Jag tror att de, ’han’ och ’hans fru’ som det beskrivs om på sidan efter, är Kyrkoherde Kloo och hans fru Ariadne. Det är även detta par som Erik bor hos efter att han flytt från slottets soldater. Han gömmer sig nu i staden Barkhammar som Kloo och hans fru bor i. Anledningen till att jag tror att det är Kyrkoherde Kloo och Ariadne är för att de är det enda par som jag vet om som gifte sig av kärlek och dessutom de enda som skulle beskriva varandra med ’älskade’ och bete sig på det sätt som de gör mot varandra. Det vill säga att ’han’ är mer mån om sin frus liv än vad han är om sitt eget.

När jag läste prologen för första gången fick jag en känsla av att de befinner sig i en grotta.
Anledningen till detta är att om du läser i citatet jag skrivit ovan står det:
’Den karga klippan skar in i ryggen och kylan domnade händer och fötter.
Han kisade mot öppningen för att fånga några sista ljusstrålar.
Så knuffades en liten hopkrupen figur in och ingången förseglades med ett brak. Allt ljus försvann.’

I första boken blir Erik och Hanna tagna av trollen och inlåsta i ett berg av troll. Men eftersom det var så i första boken är det säkert inte så i denna och dessutom tror jag inte att troll kan kasta besvärjelser. ’Sist av alla gick hans blodsbroder, en mörk skugga mot ljuset, muttrandes på en besvärjelse.’ Det kan i och för sig vara Hanna och Erik det handlar om i prologen för att dolt mellan raderna förstår man att de två gillar varandra men det är ingen av dem som vågar erkänna det. Dock hänger det då inte ihop med att de är gifta. Men de kanske har blivit det eftersom Hanna blir bortlovad till en rik gammal gubbe i Örebro men vill inte gifta sig med honom, så hon kanske gifter sig med Erik istället. Men det är nog inte så troligt för när jag läser en bok sätter jag mig in i hur kulturen är då, i detta fallet på tidiga 1800-talet, och då tror jag inte det är ’möjligt’ att göra så och Hannas pappa kommer att göra allt i sin väg för att förhindra det, vilket han redan gör.

En bit in i boken (sida 213)

Berättelsen är skriven ur tredje persons synvinkel. Detta eftersom det skrivs personens namn eller ’sa han/hon’ men så att man ändå förstår att det är en fortsättning på det som personen sagt innan.

’”Vi måste bege oss till Barkhammar” sa Erik. ”jag har en hemsk misstanke om vem som gjort det här.”
”Vem då?” sa Hanna.
”Jag säger ingenting än. Vänta tills vi kommer dit.”’
Detta är ett utdrag från sidan 213. Det omrör att skogens hjärta har blivit stulet och att Erik och hans vänner ska leta rätt på det/ta reda på vem som stulit det. Som ni kanske ser är det skrivet ur tredje person, det kanske dock inte syns så tydligt eller är ett bra utdrag.

Men det som jag tycker är bra är att man ändå får veta vad, hur personerna tänker och upplever.

’Hanna såg ut över tjärnens mörka vatten. Var det hjärtat som kallade på dig, tänkte hon, som ledde dig rätt? Vad viska hjärtat för hemligheter till dig just nu? Tjärnens svarta yta gav inget svar. Erik stod orörlig vid vattenbrynet. Vilka världar är det du utforskar? Om jag hade dina ögon, om jag enbart för ett ögonblick kunnde få se vad du ser.’ (160)

’De är dina vänner! sa en röst inom honom. Du kan inte använda dina krafter mot dem! Men rösten dränktes av ett inre, kraftfullt vrål: Hanna.’ (208)

Även om det är ur tredje persons perspektiv byts det så att ibland får man läsa ur Hannas perspektiv hur hon tycker, upplever och tänker, och ibland är det ut Eriks perspektiv. Jag måste nog säga att det är mest ur Eriks synvinkel men det har kommit in mer och mer från Hannas. I början var det bara Erik och ju längre in i boken man kom slank det in ett kapitel med Hanna då och då. Nu kan det i princip byta när som helst.

Omgivningarna karaktärerna befinner sig i är väldigt välbeskrivna så att man inte kan låta bli att måla upp en bild i huvudet, det kommer upp en helt av sig själv (se utdrag 1 nedan). Särskilt om det är nya platser, de gamla platserna man har fått beskrivit tidigare beskrivs inte så mycket men det förekommer fortfarande beskrivningar (se utdrag 2 nedan).

’Hanna kippade efter andan. Hjärtat slog volter i bröstet. Ingen hade förbrett henne på det här. Hon var inuti trädet, men det var inte mörkt och kallt. Istället var hon omgiven av ljus. Som om de hade klivit in i en gigantisk grotta av kristall. De flöt sakta inåt. Längs med väggarna dansade märkliga ljusspel. Om det nu ens var väggar. Det hela var väldigt förvirrande. Hon höll gårt i dryadens hand.
De fördades genom vågor av ljus, ständigt inåt, ständigt neråt, tills de plötsligt nådde en mörk sfär. Inuti dansade skuggor och blodröda symbolen fördades blixtsnabbt över ytan.
Panlanosea rörde vid sfären, yttrade några ord, och omedelbart, åter utan någon som helst förvarning, kastades de ut ur ljuset och in i mörker. Denna gång kunde Hanna inte kontrollera sig utan skrekvtill. Hon var inte den enda. Flera av de de andra uppgav små, kvävda, skrämda ljud.
Så började ögonen vänja sig, det fanns ljus i mörkret. De svävade viktlöst bland miljoner och åter miljoner stjärnor. De påminde Hanna om en klar sommarnatt för många år sedan då hon och Marianne, hennes bästa vän, legat vakna ute på ängen och tittat på stjärnorna.
Dessa stjärnor brann dock med mycket större kraft. Dessutom kunde hon urskilja strålar av ljus, som långa broar, mellan vissa av stjärnorna. Ljusbroarna var små och svaga, men tillsammans skapade de ett grenverk som sträckte sig mot himmelen.
Plötsligt förstod hon. De är inte stjärnor! Varje lysande punkt är ett träd! All jordens träd! Deras grenar och rötter hänger alla samman i en enda väv som omfamnar hela världen! Detta är Yggdrasil!
En stjärna svävade precis brevid dem, den brann starkt. Hanna kände igen den. Det var som om den hade en unik färg eller smak. Den stjärnan är Palanoseas ek. Det var där vi startade. Hon såg sig omkring. Det utgick ett stort antal grenar av ljus från Palanoseas träd, vissa var tjocka och andra svagare. Är detta hur man färdas genom Yggdrasil? På vägar av ljus? Längs med vilket strålknippe ska vi resa? Vart bland alla dessa stjärnor är vi på väg?
Palanosea nickade mot Hanna, som om hon hade hört hennes tankar. Sedan släppte on handen, sträckte sig mot den flammande representationen av sitt träd och manade fram ytteligare en ljusgren som sakta sträckte sig mot stjärnorna.’

Handlingen för ständigt Erik till nya platser som utforskas beskrivande. Platser som återkommer är staden Barkhammar och paret Kloos hus, eftersom han bor där. En annan plats är bruket eftersom han jobbar/jobbade där. Erik är inte på bruket så ofta längre. Han var där mycket mer i första boken då handlingen inte gick så mycket framåt. Men nu när handlingen hela tiden tar en till nya platser och upplevelser tror jag inte att han har så mycket tid till att arbeta, eller rättare sagt att författaren vill förmedla och få med så mycket annat i handlingen så att det inte finns tid.

(en kort gammal beskrivning från barkhammar eller nåt...)

Erik är en pojke i så där 15-års-åldern med svart hår. Han är ungefär lika lång som en normal person i hans längd ska vara. Han är en väldigt snäll person som bryr sig om alla runtomkring sig och vill att de ska må bra. Men han har hemligheter som han inte kan berätta för någon, inte ens dem han står närmast. Till exempel vem han egentligen är, vem hans pappa var, varför han flyr eller vad som har hänt med hans fot...
Hanna har också hemligheter inte heller hon kan berätta för någon. Hur hennes liv är, vad hennes pappa eller Viktor tvingar henne att göra alla hemska saker medan hennes hjärta dras åt ett helt annat håll: Erik.

Bokens slut

Skogens hjärta utspelar sig mest i den lilla byn Barkhammar en bit utanför Örebro på 1800-talet. I den här byn bor Hanna och Erik. Erik som i den tidigare boken var tvungen att fly från kungens soldater , gömmer sig nu i Barkhammar hos Kyrkoherde Kloo och hans fru Ariadne. I första boken blåser Erik i ett drakhorn som han i denna boken måste ta konsekvenserna av. Han möter en gammal man i skogen som påstår sig vara från östan om sol och nordan om jord och kallar sig Lopt. Han är ute på ett uppdrag att stjäla skogens hjärta vilket han lurar Erik till att göra. Eftersom Lopt lurar Erik och säger att det kommer hända hemska saker med hans by om Erik inte hämtar hjärtat så gör Erik klart det. Men precis innan han stjäl det inser han med hjälp av sin inre förmåga att han kommer att döda alla älvorna om han tar hjärtat. Lopt blir inte förtjust i hans beslut. Älvorna har hört talas om vad som hänt och vill att Erik ska fara till den stora älv staden Tah má tel och berätta om Lopt. Erik och hans vänner bestämmer att åka till Tag má tel. Medan de är i staden väljer Lopt ut en annan person, Waldemar, med kraften för att få tag på hjärtat.

Boken är skriven på 2011 men utspelar sig på 1800-talet. Man märker att det är skillnad i tiden eftersom i dagens läge har vi kommit väldigt långt i tekniken mot bara 15 år sedan och har både mobiltelefoner, bilar, intenet, datorer, och mycket mer. I bokenn är det precis tvärtom. Om man ska någonstans får man ta häst och vang och vara berädd på att det kan ta upp till flera dagar att komma fram. Barkhammar är en väldigt fattig by och människorna har knappt råd att köpa mat och andra förnödigheter för dagen. Brukspatron och hans son Viktor lever dock ett mycket bra liv. Detta liknar något dagens samhälle genom att det är många som är fattiga och har det svårt. Sedan är det många som har det bra också. Det är betydligt fler människor som har det bra i dagens läge än vad det verkar vara i boken.

En viktig händelse som har en roll i bokens händelseförlopp är när Erik träffar på Lopt. Det är efter det här tillfället allt börjar hända, som handlingen verkligen får fart. Sid 62.

’”Har ni beväpnade män i er by?” sa Lopt.
Erik såg förvirrat på honom.
”Hurså?”
”Mephiten som anföll dig är, liksom draken, inte av denna värld men på samma sätt lystrade den till hornet. Det kommer att komna fler. Men om ni beväpnar männen i byn och håller vakt i några månader så kanske ni klarar er.” Några månader, tänkte Erik förskräckt.
”De kommer aldrig tro mig” sa han. ”skulle jag börja prata om drakar och ... mephiter skulle de tro att jag var galen.”
”Det är beklagligt”, sa Lopt, ”men ärligt talat är det inte mitt problem.” Han betraktade solen, bedömde dess höjd med blicken.
”Tiden går, jag har mycket att annat att stå i. Jag måste tyvärr lämna dig nu. Lycka till.”
”Vänta lite”, sa Erik förtvivlat.
Men Lopt vände sig om, började gå nedför slänten mot sjön och sa med hög, skrattande röst. ”Oroa dig inte. Efter att första barnet blivit uppätet kommer byborna säkert att vara mycket mer lättövertalade.”
Erik rusade efter. ”Vänta!” ropade han. ”Kan du inte hjälpa oss!”
”Jag kan, men jag vill inte”, sa Lopt utan att slå av på takten.
”Hur kan du vara så kall? Folk kan ju dö!”
”Nej, folk kommer att dö! Om de inte beväpnar sig! Ändå är chansen stor att många kommer att stryka med.”
”Och du vandrar lugnt härifrån?”
”Det är inte mitt problem. Jag har andra mycket viktiga uppdrag som väntar. Jag har inte tid att stanna i flera månader och vänta på några usla mephiter. Det problemet får ni lösa själva.”
”Men... Men... Men jag kan göra det!” flåsade Erik. ”Visa mig en trollformel. Den du dödade mephiten med. Visa mig någonting! Jag försvarar byn!”
Lopt stannade abrupt och synkade honom skarpt. ”Omöjligt, du har stor potensial men ingen kontroll. Du kan inte till fullo frigöra kraften inom dig. Du skulle förgöras inifrån. Och det skulle ta år att träna dig.”
”Men jag behöver inte ära mig allt! Jag behöver bara en besvärjelse tark nog att döda mephiterna.”
”Det du begär är omöjligt. Du kan inte lära dig en mästares trollformler utan att kunna grunderna” Han fnös fraktfullt. ”Sluta prata strunt om sådant du inte förstår.”
”Men det måste väl ändå finnas något man kan göra?”
”Nej. Det går inte!” Lopt stannade upp ett ögonblick. ”Om inte... Det skulle kunnd gå. Det finns faktiskt ett sätt. Men det kräver något mycket svårt av dig. Du måste stjäla något. Kan du göra det?”
”Om alternativet är att folk kommer att dö. Ja, jag är beredd att göra vad som helst.”
”Jag har inte tid att träna dig”, sa Lopt. ”Men jag skulle kunna skapa en artefakt, ett vapen, i vilken jag väver de formler som är nödvändiga. Men då behöver vi en kraftkälla. Det är den du måste stjäla.”
”Vart finns det något sådant?”
”Hos älvorna. De har en källa, ett hjärta, i varje alvkolloni. Hämta det så ska jag göra dig ett vapen.”
”Behöver inte älvorna det då?”
”Äsch, de kan lätt skapa ett nytt hjärta vid behov. Nu är det du som behöver det.”’

Boken är en blandning mellan Ungdom/fantasy

Den handlar om ungdomar och finns varelser som inte existerar och händer saker som vi människor inte kan tänka oss utanför böckernas värld. Så som att det finns troll, trollkarlar, älvor och alver. Det är inte sådana varelser vi är vana vid att ha i våran vardag. Och som att färdas genom ygdrasil eller runstenar som de gör i boken, det är inte normalt för oss.

Vad jag tror om budskapet:

Jag tror att en av åsikterna författaren vill förmedla är att vi människor är så inriktade på att det bara finns rasen människor på jorden och att det finns planeter i solsystemet men att det finns inga ’andra’ världar. Visst det är framforskat att det är på detta sättet, men det behöver inte betyda att det inte finns magi och så vidare. Chansen är väldigt liten och jag tror knappt själv på det men jag vill att det ska existera.

Joel- Skämmartecknet

Mitt första intryck av boken
Jag tycker att den var bra i början, speciellt bra handling. Det var lite svårt att första vad som hände för att det var en fortsättning på den första boken. Den blev spännande nästan direkt.

Handling
Skämmartecknet är en magisk historia som utspelar sig på medeltiden, den är skriven av lena Kaaberböl år 2005. Den handlar om huvudkarraktärerna Davin och Dina, de är två ungdommar med stakt vilja, de har båda mörkt hår men Davin är ett år äldre. Dina har ärvt några farliga magiska gåvor och Davin har bra svärdkunskap. Davin och Dinas mamma blir mördad och Davin ger sig ut på hämd men han stöter på väldigt mycket problem på vägen, Dina följer efter och blir kidnappad då måste Davin åka tillbaka och rädda henne. Det är Dina och Davin som berättar historian.

100 sidor in i bokenDavin har åkt efter de som döda hennes mor och Dina har blivit kidnappad och Davin har räddat henne. Nu är de två som är ute efter hämd. Det är inte långt kvar tills de är framma vid deras fienders läger. Davin har samma kläder fast hans tröja är lite sönder och Dina har likadant som i början. Det är kallare ute nu än det var när de börja gå (stog inte men tror de gick norr ut) Det är Dina och Davin som berättar historien.

Boken är slutDavin och Dina har åkt tillbaka hem och de har fått sin hämd. Davin vet inte om de var värt allt som har hänt dem på vägen men han tycker nog de känns skönt att vara hemma. De ville nog hälsa på deras mammas grav. Jag tycker att den var lång tråkig ibland men också spännande. Jag rekomdenderar den till sånna som inte har problem med våld och gillar spännande äventyr, folk som är lite mer otåliga som jag tycker att den blir långtråkig efter typ halva boken. Men jag rekommenderar att läsa den första boken i serien först för annars är det lite svårt att förstå handlingen. Författaren vill nog säga att det inte alltid är bra med hämd, Davin visste inte om det var värt att göra allt besvär för hämd.

Boken utspelar sig i ett litet samhälle utanför Stockholm. Samhället nämns aldrig med namn men man får en bild av det som ett litet okänt oviktigt samhälle.

Oskar är huvudpersonen i boken. Hans inre egenskaper beskrivs inte så mycket, men man får en bild av honom som en stark person. Han är super mobbad i skolan och har minimall livsglädje kvar, men han hittar ändå fortfarande skäll att leva.

Det är olika personer aom berättar boken. I vissa kapitel får man följa Oskar pch sedan Elisabeth innan det byter till Fredrik och sen till Oskar igen. Så man får en bred bild av boken ur olika perspektiv.

Hittills i boken har Oskar och den nya hem-flyttade Fredrik börjat bli vänner. Elisabeth Asker har börjat tänka lite kring sin relation med dj:n Tom.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nu när boken är slut har inte så mycket hänt. Oskar har vunnit en tävling för en novell som han har skrivit och Anna har gått in i vägen mer eller mindre.
Oskar har i och med sin nya vänskap till Fredrik fått bättre självförtroende och han har även vunnit en novell tävling.
Elisabeth har gjort slut med Tom och har flyttat in i sitt eget hus och bor inte längre hos sina föräldrar. Samhället är oförändrat.

En viktig händelse i boken är när Oskar och Fredrik blir vänner. Detta leder till nya vändningar.

Budskapet i boken handlar om skildringen mellan rika och fattiga. Oskars pappa är arbetslös och Elisabeth pappa är den rikaste och mäktigaste personen i samhället. Han äger bruket som mycket av samhället hänger på.
Det finns även ett budskap av mobbing och hemlig-kärlek.

Jag skulle planera boken i genren ungdomsbok. För att den kretsar endast runt ungdomars liv och har många olika exempel från typiska ungdomars liv, som mobbing och kärlek.

Hugo Zacharoff
Bok: Anna d'arc

Cirkeln - Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Bokblogg av Felicia Eek

Mitt första intryck (efter ca 30 sidor)

Hon väntar på svar men Elias vet inte vad han ska säga. Det finns inget som skulle göra henne nöjd. Istället stirrar han på sina händer. De är så bleka att varje blodåder syns i det skarpa lysrörsljuset.

Boken börjar med att en kille som heter Elias sitter i samtal med rektorn på skolan, detta på grund av konstant frånvaro från lektionerna. När samtalet är slut och han är på väg ut ur byggnaden börjar han höra röster. Rösterna uppmanar honom att göra saker, saker som han egentligen inte vill göra. Elias kan inte kontrollera sin kropp utan rösternas uppmaningar styr honom. Det är omöjligt för honom att göra motstånd.
Elias styrs upp till toaletterna på skolans vindsvåning.

Elias kropp går fram till handfatet och plockar upp den största glasskärvan. Han förstår vad som ska hända. Skräcken ger honom svindel.

Livet blir inte bättre. Lika bra att avsluta det nu. Du slipper smärtan. Du slipper sveken. Det skulle aldrig bli bättre ändå, Elias. Livet är bara en förnedrande kamp. Dom döda är dom lyckliga.

Sidorna efter berättar om en annan person vid namn Minoo. Hon vaknar av att hon drömt en konstig, underlig dröm. En dröm där hon flyr från döden.
Det berättas även om en person vid namn Vanessa. Hon kan på något sätt göra sig osynlig men hon vet inte hur.

Jag tycker att boken har börjat bra. Den är spännande och man lockas av att läsa mer. Jag tycker att jag, på bara 30 sidor in i boken, har fått en stark uppfattning om vad boken kommer handla om. Vilket kan vara svårt efter så få sidor.
Dock så tycker jag att det var lite svårt att hänga med precis i början när det hoppar mellan flera olika personer. Berättelsen är skriven i tredje person. Jag tycker att det är en tydlig miljöbeskrivning av platserna i boken, jag får en klar bild i huvudet om hur det ser ut.


En bit in i boken (efter ca 204 sidor)

Nu en bit in i boken får man reda på mer om bland annat Minoo och Vanessa som man fick en uppfattning av i början av boken, men nu får man även följa fyra tonårstjejer till Rebecka, Anna-Karin, Linnéa och Ida. Jag börjar nu få en bättre uppfattning om vilka personerna är och vilka egenskaper de har.
Av någon anledning förs dessa sex tjejer samman en natt. De leds till den nerlagda folkparken utan att kunna styra eller bestämma över sina kroppar. Ingen av dem vet varför de är här eller hur de kommit dit. Det enda de vet säkert är att de går i samma skola. Tjejerna har inget gemensamt alls, tror de...

När Minoo vaknar står hon i trädgården i sin pyjamas. Hon har tofflorna på sig. Det sista hon minns är att hon låg på sängen och pluggade. Hon måste ha somnat.
Paniken sipprar fram i henne när fötterna börjar röra sig av sig själva. Hon går genom trädgården och ut på gatan. Är det en dröm? Nej. Hon är säker på det. Hon försöker backa, vända om, springa åt andra hållet. Men kroppen rör sig obevekligt framåt.

Tjejerna är väldigt olika, men dem är "de utvalda" därför måste de lära sig att samarbeta med varandra. Det kan vara svår när det är sex tjejer med olika egenskaper och personligheter.
Minoo är en av de sex utvalda tonårstjejerna. Hon är väldig duktig i skolan, räcker ofta upp handen och har sällan fel. Hon har MVG i alla ämnen förutom idrott. Minoo är en rätt blyg person och håller sig gärna lite i bakgrunden. Dock kan hon vara en liten besserwisser ibland när hon ska rätta folk hela tiden.

Rebecka tillhör de populära på skolan. Detta mest tack vare hennes snygga pojkvän Gustaf. Rebecka är den av "de utvalda" som hela tiden försöker få dom att samarbeta och hålla ihop. Hennes kraft är att kunna flytta föremål med tanken och hennes element är eld. Hon dör precis som Elias i början av boken. Hon hör röster som leder henne upp på skolans tak och tvingar henne därefter att hoppa...

Anna-Karin är den mobbade tjejen som bor med sin deprimerade mamma och sin morfar på en gård en bit ut på landet. Hon tycker att hon är fet och har på sig kläder som täcker så mycket av hennes kropp som möjligt. Men jag tror att hon bara in bildar sig detta eftersom att det bara är hennes mobbare Ida som påpekar detta. Anna-Karin älskar djur och natur. Hon har kraften att kunna manipulera folk till att göra saker som hon vill, hon kan också ge folk falska känslor. Hennes element är jord.

Linnéa har en goth-emo stil. Hon håller sig gärna för sig själv och hade ett bror-syster förhållande med Elias som dog i början av boken. Hon säger vad hon tycker, hon kan även vara lite sarkastisk och spydig. Jag tycker att Linnéa verkar ha rätt tuffa förhållanden i med att hon bor i en engen lägenhet, hennes mamma dog när hon var 2 år och hennes pappa är alkoholist. Hennes kraft är att läsa tankar och hennes element är vatten.

Ida är en tjej som är väldigt osympatisk. Hon är en av de som mobbar Anna-Karin. Jag tror att hon har så dåligt självförtroende så att hon alltid måste vara på topp och få höra hur bra hon är för att hon ska övertyga sig själv om det. Hon ger ofta kränkande kommentarer och är för det mesta negativ till saker.

"Det var ingen som tvingade Elias att ha på sig såna kläder och sminka sig i skolan." Julia och Felicia instämmer och Ida fortsätter, uppmuntrad av deras stöd.
"Jag menar, om han tyckte att det var så hemskt så kunde han ju ha anpassat sig och blivit lite mer normal. Jag säger inte att det var så, men han gjorde ju inte så mycket för att undvika det direkt."

Jag tror att hon har en god insida också men att det inte riktigt framkommer. Hennes element är metall.

Vanessa är den vilda och galna personen. Hon är tjejen som gillar att festa och har kul. Vanessa är en typiska tonåring kan man säga, hon gillar att bryta mot regler och göra galna saker som man inte får. Hon är tillsammans med en kille som heter Wille. Vanessa bor tillsammans med sin mamma, lillebror och hennes mammas sambo Nicke. Hon har det lite jobbigt hemma då hon och Nicke inte kommer överens. Hon kan göra sig osynlig och hennes element är luft.

De får nu en bit in i boken reda på att var och en av dem tillhör ett av elementen jord, eld, luft, vatten, trä eller metall. Tjejerna får också träna mer på hur de ska använda sin magi på rätt sätt.
Boken berättas i förstaperson och utspelar sig ofta på den nedlagda folkparken, där de tillbringar mycket ledig tid för att träna på att kontrollera sina krafter. Dem tillbringar även mycket tid hemma hos deras ledsagare Nicolaus (skolans vaktmästare), på skolan (ondskans plats) och en del tid hemma hos huvudkaraktärerna.  



Nu är boken slut...

I stora drag handlar boken om sex stycken tonårstjejer som bor i en liten håla till stad. En dag förs de samman utan att veta hur eller varför, men utan varandra kommer det inte att överleva. De får reda på att de är häxor med olika krafter och att alla tilldelats ett av de olika elementen jord, luft, eld, vatten, metall eller trä. De är de utvalda som tillsammans ska besegra ondskan. Tjejerna måste lära sig att samarbeta trotts deras olikheter, de måste också lära sig kontrollera över sina magiska krafter. Med både motgångar och framgångar dras de in i en värld där de måste kämpa tillsammans för att stanna vid liv.

När jag skrev "en bit in i boken" hade tjejerna fortfarande lite svårt att samarbeta med varandra men nu i sista halvan av boken tycker jag att de kommer bättre överens, kan prata med varandra och till och med umgås på fritiden utanför skolan och all träning. Det var alltid Rebecka som i början sa att de skulle samarbeta med varandra annars skulle någon av dem behöva dö. Efter att hon dog fick det en rätt snabb vändning då jag tror att tjejerna kände stor skuld gentemot Rebecka. Minoo, Linnéa, Ida, Vanessa och Anna-Karin började genast få bättre sammanhållning i gruppen.
Tjejerna börjar få mer grepp om sina krafter och kan nu kontrollera dem bättre. Ett exempel på detta är Vanessa som i början av boken blev osynlig utan att hon kunde stoppa det, men nu har hon tränat upp kraften och kan göra sig osynlig när hon själv vill.

En viktig händelse i boken (börjar på s.479)
Jag tycker att denna händelsen har en stor betydelse för bokens handling. Händelsen börjar ca 30 sidor innan bokens slut och det är detta som de sex tjejerna väntat på genom hela boken. Linnéa är fast med "ondskan" i skolbyggnaden och de andra tjejerna tar sig dit för att hjälpa henne.

Budskap
Jag tycker att boken har ett tydligt budskap om att ge alla en chans även om man är olika. Även om klädstil, musiksmak, uppväxt o.s.v skiljer dem åt kan de ändå samarbeta. Sex personer som i början framstår som väldigt olika hittar och kommer varandra allt närmare mot bokens slut.
Jag tror absolut inte att tjejerna hade funnit varandra och blivit vänner om de inte hade blivit "de utvalda". I början var några av dem negativa till att behöva umgås (speciellt Ida) men med ett tvång att ha god sammanhållning i gruppen för att överleva ändrades det allt eftersom. Jag tror att allt handlar om inställning, om man är negativ till det frön början går det inte. Men om man ger det en chans och försöker funkar det oftast.

Jonathan Andersson ADJÖ, ADIOS! JAG MÅSTE HEM Författare: Annika Holm

Bokblogg skriven utav: Jonathan Andersson

Mitt första intryck
Jag tycker boken är väldigt intressant skriven. Bakgrunden och karaktärerna beskrivs inte så mycket, inte heller omgivningen eller miljön. Böcker brukar beskriva omgivning och karaktärer, men trots att denna bok inte gör det så lyckas den här boken fånga mig på ett sådant sätt som vilken annan bok som helst. Boken är inte heller skriven på ett enastående sätt. Meningar kan vara lite slarviga. Meningarna kan till exempel börja med "och" eller så skriver författaren "dej" istället för "dig", vilken inte är fel egentligen, men det gör att jag inte tar författaren och boken på lika stort allvar. Boken är väldigt bra hittills och det händer mycket saker hela tiden, vilket gör att jag inte tappar intresse.   

Hur börjar boken?
 - Vill du ha godisbilar? Så lyder första meningen ur boken Adjö, Adios! Jag Måste Hem. Skriven utav Annika Holm. Jag får snart veta att det är en ung tjej som ska åka ensam med flyg eftersom jag får läsa meningar som till exempel. - Det är en lång resa, är du säker? Och  - Ha det så bra säger Axel. 

Efter att jag har läst en bit (ca 10 sidor) så märker man tydligt att efter varje kapitel så är det olika tidsperioder. I första kapitlet så märks det att man är på en flygplats eftersom det står "Och Tomi går igenom svängdörren ut ifrån Sverige." beskrivning av hur flygplatsen ser ut nämns inte. 

Efter de två första kapitlen hamnar man på en helt ny plats och kapitlet heter "September Hemma i Köket". Där huvudpersonen Tomi kommer in i köket. - Hej, sa hon bara när Tomi kom in i köket. Fast Tomi hade sovit hos Tomas utan att ringt hem och berättat det. Det är den första meningen i Kapitel tre, och man får snart läsa om hur Tomi gärna vill starta en konflikt med personen som hälsar på henne. Vilket jag antar är hennes mamma p.g.a. att personen står och lagar mat i köket och Tomi hade inte ringt hem och berättat att hon sov över hos Tomas. Det nämns också att personens namn är Anna vilket utesluter att det är hennes pappa. 

Tomi letar lite efter en konflikt vilket man märker av att det första som hon säger är: - Du är förstås arg som vanligt. - Nej, jag är inte alls sur. Svarade Anna men utan att titta upp och fortsatte röra om i grytan. - Måste du vara så där sur? Bara för att du inte vet var jag är varenda sekund. Tomi provocerar tydligt Anna igenom att fortsätta ställa dessa frågor vilket visar att relationen mellan dem inte är den bästa för tillfället. Man känner givetvis igen situationen från när man själv vill provocera en förälder. Konversationen fortsätter och blir allt vildare och vildare. - Jag hatar dig, skrek Tomi. Sträckte ut handen och drog bort grytan från spisen. Aj! Fan! Åååååh! Det tredje kapitlet slutar med en vild konversation mellan Anna och Tomi. Än en gång så beskrivs inte bakgrunden i boken.

En bit in i boken (100 sidor)
Nu har jag läst precis 100 sidor ur boken och jag har fått en tydlig blick på hur den ser ut. Huvudpersonen är Tomi som kommer ifrån Nicaragua. Hon har blivit adopterad till Sverige. Det är nämligen Tomi som vill åka hem igen. Tomis utseende beskrivs inte förren en bit in i boken. Hennes hår är mörkt och långt, hon har det dessutom ofta i flätor. Tomi blir också ofta arg. Hon är mycket lättpåverkad, vilket vi märkte i slutet av kapitel tre där hon grälar med sin mamma. Detta händer inte bara en gång utan flera gånger där Tomi och hennes mamma börjar bråka. Tomi säger saker som - Varför tog ni hit mig?

De kommer fram till en lösning och Tomi ska få besöka hennes riktiga familj i sex veckor, och bestämma vad hon verkligen vill göra med livet. På flygplanet träffar hon en svensk tjej och de blir genast kompisar. Tjejen, som heter Emelie är också är också på väg till Nicaragua. När de landar så är det en person som heter Maria där för att hämta henne och köra henne till hennes biologiska mamma. När de kör in i hennes by som hon var tvungen att lämna när hon var åtta år gammal känner hon genast igen sig. Maria och Tomi stiger ur bilen och det första de märker är värmen. Luften är len och lätt mot huden.

Det andra de märker är att det är väldigt grönt som till exempel fält, ängar, kullar, träd och buskar.  Fast allt  var dock inte grönt, boken målar upp bilden av en fattig, men fin stad. Hus utan fönster, många personer, trasiga skottkärror är några av sakerna som nämns. De kommer fram till huset där Tomis biologiska familj bor. De går rakt igenom huset och kommer fram till bakgården där hela Tomis familj sitter. Hennes mamma, styvpappa, morfar, mormor o.s.v. Hela familjen har mycket att berätta och ställer framför allt många frågor.
Hon får också sitt eget rum, hennes mamma säger: - Vi har byggt en vägg, säger mamma och pekar på en vägg som går upp till taket. Vi tänkte att du kanske blivit van vid att sova ensam.

Hon stannar hos sin biologiska familj, och livet flyter på. Hon börjar redan känna samma känslor som hon kände när hon var liten. Det är också jullov och hela byn festar. Det gör tydligen alla på den tiden på året, dag och natt fortsätter dem till jullovet är över. Efter jullovet vill Tomis mamma att hon ska hjälpa till med att sälja kläder, vid en marknad där Tomis mamma brukar stå och sälja kläder. Tomi blir rasande och tänker inte vara med. Hennes mamma blir mycket upprörd och säger till henne att hon måste. Då följer Tomi med iallafall.

Detta är ungefär allt som har hänt hittills i boken. Den är inte lika händelserik längre och jag börjar tappa lite intresse. Boken är skriven i tredje person och det är alltså någon utifrån som berättar.

Nu är boken slut och...

Jag tycker boken ser ungefär likadan ut som den har gjort tidigare. Det är fortfarande samma by och samma personer. Dock besöker Tomi och hennes mamma en annan by vid ett tillfälle i boken. Tomis mamma vill gärna flytta dit, detta berör dock inte handlingen så mycket.
Miljön i den byn beskrivs inte förutom vägen dit. Den är lång och det är mycket skog, en by som ligger bortom civilisationen.
Tomi bor kvar i byn och hjälper hennes mamma mycket med att sälja grejer. Hon har också en kompis som heter Mayra, och de gör ofta saker. Tomis flyg är planerat att åka hem efter sex veckor.
Efter att Tomi har stannat fem veckor i byn så säger hennes mamma att hon vill åka upp och kolla på en annan by som hon har planerat att flytta till. Tomis mamma säger också att det skulle vara trevligt om Tomi ville följa med så får de spendera sista tiden med varandra.
Tomi tycker det låter som en bra idé och de åker iväg. Det går bara en buss från byn där Tomi bor och byn de ska besöka en gång i veckan. När de ska åka hem så missar de bussen och Tomi missar sitt flyg. Detta leder till att Tomi ska stanna fyra veckor till.

Tiden går och veckan innan hon ska åka hem träffar hon en kille. Killen heter Leonardo och spelar i ett band. Tomi blir hopplöst förälskad och när hon skall åka hem vägrar hon. Hennes mamma och mormor blir rasande eftersom hon ofta sover hos Leonardo utan tillåtelse. Så Tomi bestämmer sig för att flytta hemifrån, detta går inte hennes mamma med på, men Tomi bryr sig inte.
Hon åker runt med Leonardo och Tomi vägrar åka hem till Sverige, hon missar alltså också sitt andra flyg. Efter som Leonardo är med i ett band följer hon ofta med på hans spelningar och hon inser snart att Leonardo inte är den som han först verkar vara, kommer Tomi någonsin komma hem?

En stor händelse i boken är när Tomi kommer hem från en fest sent på kvällen. Detta hände på jullovet (alltså långt innan Tomi träffade Leonardo eller missade sitt flyg) Tomi kommer hem och träffar sin styvpappa som är stupfull och luktar sprit. Tomi säger:

Det kanske är bäst att du går och lägger dig.

Hennes styv pappa blir rasande och tar tag i hennes hår och vill inte släppa taget. Han drar i henne "som en trasdocka" beskriver boken det som. Samtidigt som  han säger:

Du ska inte komma hit och tro att du kan bestämma.

Detta är en stor händelse eftersom det får Tomi att inse varför hon ville flytta hemifrån när hon var åtta år gammal. Det var för att hennes styvpappa ofta blev full och slog henne. Det var därför hon ville flytta hemifrån från första början, när hon var åtta år gammal.

Om boken har ett budskap så tror jag det skulle vara att man måste ta reda på vad man vill. Tomi använder sig utav det tankesättet hela tiden. "Jag måste ta reda på vad jag vill."
Jag tror boken vill förmedla att ungdomar idag ska ta reda på vad de vill och sedan försöka göra det. Jag har lärt mig att det finns olika tankesätt i världen och bland människor. Om jag var adopterad ifrån ett fattigt land så skulle jag aldrig vilja besöka det. Jag skulle givetvis vilja träffa min biologiska familj men aldrig bo i detta land igen.

Genren i boken är ungdomsbok eftersom det tar upp problem, kärleksförhållanden och familjeproblem. Det är en bok som är skriven på ett sätt så att ungdomar ska kunna relatera till den. Därför placerar jag den i genren ungdomsbok.